Varför ska man efterbehandla bilder?

Förutsatt att du använder RAW-formatet när du fotograferar så finns det flera starka skäl att efterbehandla bilden. Den bild som visas som förhandsvisning när man öppnar upp en RAW-fil är inte representativ för vad du egentligen såg. Det är egentligen bara medelvärdet av alla aspekter i en bild, dvs kontrast, skärpa, färgmättnad etc.

Fotar du jpeg-bilder med kameran så gör den en del efterbearbetning direkt i kameran precis när bilden tas. Jpeg är alltså ett format för dig som inte vill jobba med bilderna så mycket, men det ger dig heller inte så mycket möjligheter till artistisk frihet.

Obehandlade RAW-bilder har, till skillnad från jpeg, en tendens att se lite urvattnade ut. Man bör alltså se över skärpa, ljus och färgmättnad på RAW-bilder. Detta är för att det är lättare att lägga till kontrast och färgmättnad i efterhand än att ta bort det så att säga. Dessutom mår många bilder bra av att du som fotograf lägger en hjälpande hand på själva motivet. Kameran vet inte alltid exakt vad det är du försöker avbilda. I exempelvis en porträttbild så kan man behöva lyfta fram ansiktet, lägga lite extra skärpa på ögonen och hitta rätt vitbalans så att hudtonerna känns naturliga även om man fotat i något dunkel miljö.

Och då pratar vi inte om bildmanipulering såsom modebranschen sysslar med, där man bland annat gör modellen smalare, rätar upp linjer i käkben och gör tänderna vitare. Nej, än så länge handlar det bara om att fixa till bilden så den håller rent kvalitetsmässigt och att den ligger närmare verkligheten än de grådassiga medelvärdena i en RAW-fil.

I Lightroom har du dessutom chansen att applicera samma justeringar till flera bilder samtidigt. Ponera att du tagit en rad bilder från ett midsommarfirande, man kan tänka sig att det är cirka 20 bilder på dagtid och 10 bilder i solnedgång. Du behöver då bara göra två teoretiska justeringar avseende ex skärpa, vitbalans och färgmättnad. Sedan applicerar du bara justeringarna på alla bilder som är tagna med samma förutsättningar.

Din kamera

Det här bygger också lite på vad du har för kamera. Med en lite dyrare fullformatssensor kan du fånga väldigt stort omfång av detaljer både i högdager och skuggor. Dvs, du tar en normalexponerad bild och kan sen lyfta detaljer både i skuggiga partier och i ljusa partier. Lite så som vi uppfattar verkligheten med våra ögon.

Har man en billigare kamera med en inte lika omfångsrik sensor så kan man istället ta det som kallas för en HDR-bild. HDR står för High Dynamic Range och är i princip flera sammansatta exponeringar. Tekniken går ut på att man tar en underexponerad bild, en normalexponerad samt en överexponerad bild sen sätter man ihop dem. Då får man detaljerna både i högdager, skuggor och alla andra områden. Det här kan man göra i både lightroom och Photoshop.

Flera mobiltelefoner har också något som kan liknas vid HDR där de tar flera exponeringar och lägger ihop automatiskt, men du har tyvärr inte så mycket kontroll över hur de olika exponeringarna blandas vilket kan få en del lustiga resultat.

Lycka till!