Kompositionskolan: Mönster

Ibland kan man känna sig lite extra konstnärlig och vilja ta en bild där det inte finns någon enskild punkt som attraherar betraktaren.

Låt mig ta ett exempel: I en porträttbild har människor en tendens att dra sig mot ögonen, (de är ju själens spegel), det har givetvis en naturlig förklaring att vi är i grund och botten programmerade att möta någons blick. Ögonen är också rent biologiskt skapade för att visuellt understödja detta beteende, de är vita med en färgad ring och svarta i mitten. Inget annat är så pass vitt på kroppen som ögonvitan i bjärt kontrast till själva pupillen. En porträttbild kan alltså graderas i olika grader av intensitet över hela kompositionen.

Med en mönsterbild så fångar man en något mer homogen bild, men där ett litet element skiljer sig i exempelvis färg. En porträttbild består som bekant inte bara av ögon utan ett helt ansikte där alla element är direkt särskiljande. Men i en mönsterbild så delar bildens element många av de visuella egenskaperna förutom någon liten detalj. Det kan vara rader av solstolar, en husvägg eller massa människor med paraplyer. Den här typen av bilder kan lätta upp både i resesammanhang men även i rent redaktionella miljöer på exempelvis en webbsida.

Den här typen av bilder är som sagt extra förlåtande att använda i webbsammanhang eftersom man kan beskära bilden nästan lite hur som helst och själva motivet: mönstret, är synligt oavsett vad man gör.